Skrikfest och bokköp

Det har vi haft nu, sen förra inlägget. Typ 2,5 timmar av hysteriskt skrik som det inte går att göra nåt åt =S Ensam hemma är man också, typiskt! Hon väljer alltid de kvällarna som Samuel är borta!
Äntligen verkar hon ha somnat! Hoppas verkligen det för nu är jag helt matt! =/

Igår beställde jag en bok som riktar sig till föräldrar till prematura barn.

Titeln på boken talar för sig själv. Det ligger mycket sanning i den... Man vet liksom inte om det är kört eller om det går vägen när ett barn kommer så tidigt.

Det känns skönt att läsa andras tankar och tips om deras prematurisar. Det är en hel del som är annorlunda mot för att föda runt utsatt datum. Mycket mer än vad man tror! Jag själv har aldrig ens reflekterat över att det är särskilt annorlunda förutom att det är större chans att överleva ju närmre BF man kommer, typ.

En av de större sakerna som jag känner att jag gick miste om, det var att jag inte fick upp Enja på magen vid födseln, utan personalen bara sprang iväg med henne. Jag hade gått och längtat efter den där känslan som jag kan tänka mig att man får när man får upp barnet på magen för första gången. Vi hade även önskat att Samuel skulle klippa navelsträngen, men det hann man inte ens fundera på där och då. Jag fick heller inte höra något skrik förrens efter någon dag (tror jag, dålig tidsuppfattning första veckan på neo). Vi kunde inte hålla henne som man vanligtvis brukar för det var slangar och sladdar i vägen, samt att vi kunde bara plocka ut henne några få gånger om dagen för varje in-och utflytt ur kuvösen var påfrestande för henne. Vi kunde inte se hennes ansikte för det satt en CPAP över halva ansiktet, en CPAP-mössa över huvudet och en stor tejpbit till sonden över ena kinden. Därför dröjde det även med att ge henne ett namn, för vi kunde helt enkel inte se henne...

Vi kunde ju ana hur hon såg ut om vi hann se när de bytte CPAP osv, men då hade den tryckt in hennes ansikte så hon såg ändå inte ut som sig själv...

Detta är bara en bråkdel av hur annorlunda det är att få ett prematurt barn motför att få ett fullgånget barn. Det ska som sagt bli väldigt intressant att läsa den där boken! Jag läste introt på hennes hemsida och blev helt fast för jag kände igen mig så mycket i det hon hade skrivit.

Bild till tidningen och massa klag...

Efter många försök så fick vi äntligen till EN bild där jag blev hyfsat nöjd med mig själv! Fast då sov ju Enja såklart...

Jag HATAR min kropp just nu... Har 11 kg (av 16 kg) kvar att gå ner, och ingenting händer! Jag brukar inte låsa fast mig så mycket på vikten, men efter att ha varit tvungen att gå upp 3 storlekar på byxorna så känns det inte allt för bra...

Alla säger att amningen kommer att fixa det där, men jaha, efter att ha pumpat och ammat i 2,5 månader så borde det väl ha hänt mer i så fall?! I början var jag hungrigare så jag åt mer, samt att på neo så rörde vi oss inte alls och åt färdiga matlådor o skräp,  men nu tänker jag på vad och hur mycket jag äter om dagarna, samt är ute och går varje dag. Försöker även träna lite styrka hemma, men jag har ju fått ledproblem efter graviditeten så jag har ont i både knän, tår, armbåge och rygg =/ Fogarna får jag också ont i om jag går för långt eller för snabbt...

Blir nog ingen beach 2012 för mig, snarare 2013...

Aja, nog om det nu.

Dagarna rullar på i en rasande fart, jag hinner ingenting. Vissa dagar hinner jag knappt gå på toa, borsta tänderna eller äta eftersom Enja har kommit i nån period där hon vill äta typ jämt. Ibland går det bara 30 min mellan gångerna =S Mellan måltiderna kräks hon som ett vattenfall eller skriker för att hon har ont i magen (vi antar att det har att göra med järntillskottet som hon äter, stackarn...). Senaste dagarna är det bara min famn som duger att sova i om dagarna också, hon skriker så fort man lägger ner henne. Dags att testa bärsjalen igen tror jag...

Så det jag gör om dagarna är i princip ammar, tvättar kräkkläder/handdukar, tar en promenad, kanske hinner laga mat och sen är det kväll igen. Vissa dagar får jag besök också men då hinner jag oftast inte ta min promenad ;) Men det blir väl bättre det å =)

Jag kan ärligt talat inte förstå människor som säger att man ska ta vara på spädbarnstiden, för jag kan då verkligen inte se tjusningen i den, längre... Hade hon varit vaken (utan magont) mer så hade det säkert känts annorlunda! Vi har ju dessutom en förlängd spädbarnsperiod med 9 veckor, det kanske är därför man lessnat lite? =P Jag vill kunna "umgås" mer med henne ju! =P

Nu längtar jag tills Enja blir mer "med" och börjar ge svarsleenden osv. Hon är väldigt "med" med blicken när hon är vaken iaf, det är kul!! Hon älskar fönster och lampor, och har även börjat titta oss i ögonen och följer oss med blicken =) Jag fick faktiskt ett svarsleende här om dagen, fast jag tror att det var ett omedvetet flin. Det är ofta hon tittar oss i ögonen och det drar i mungiporna på henne, men hon får inte till det riktigt, det ser lite kul ut =P Fast det är ju tanken som räknas och man ser ju att hon vill flina ;) Hon ler med hela ansiktet istället =)

Blandade bilder från februari

Utslagen hjälte!

 14 feb och 1 månad ung. Tror korgen räcker ett tag till ;)

Jag älskar hennes roliga sovstilar! =P

Liten knubbis =)

Spanar in lampan... Lägg märke till vår fina lösning på för stor pyjamas! ;P

Ytterligare en sovstil...

Hehe! 

Vårt hus

Somnat som en stock när vi övade på att ligga på mage =P

Testar nappen, men den gillades inte de första gångerna.

Här blir man ju bra sugen på att killa henne under foten ;)

Mina två älsklingar <3

Morgonmys!

Tittut!!

Bilder

Tänkte dela med mig av några bilder från när Enja var alldeles ny. Har ju redan lagt ut några men vi tar några fler nu! =)

Alldeles fjunig över hela kroppen...

Det var lite svårt att hålla henne med alla slangar och sladdar som man var livrädd att råka dra ur.

Här är en anledning till varför vi kallar henne för LillGrodan ;)

Nya pics

Såg att jag inte har lagt ut bilder på Enja på evigheter!! Så här ser hon ut nu iaf =)

Förlossningsbilder mm

Magen 5 jan

Magen 6 jan

Fast i sängen efter vattenavgång, 9 jan

11 jan, med början till värkar efter att de tagit bort droppen

 Lite skillnad på magens form!? Där hade hon verkligen börjat sjunka ner...

Uppe och går lite

Sen har vi inga fler bilder som tåls att visas före Enja kom ut ;) Så här kommer de första bilderna på lilla Enja:

 Hon håller mig i handen =)

 Så himla söt fot! ;)

 Hon håller i Samuels hand =)

Stolt pappa!